Nämen tjenare! Bloggar lite från mobilen. Ikväll var jag ute i det gamla stallet jag stod i på Norrga i 2 år innan jag flyttade till Berga. Var ca. 1 och ett halft år sedan jag var där. Kändes bra faktiskt, saknade stället. Varenda litet hörn, litet ställe på de där stallet har ett minne. Det var där jag och coffy spenderade vårt alldra första år tsm. Det var där vi busade runt, sov på höloftet och allt vad vi nu hittade på.. Blev glad att va tillbaka. Hälsade även på Tobbe, lilla söta Tobbe. Han var mindre än vanligt haha, men mkt smalare och finare. Han va så söt så!

Tog lite bilder i stallet, coffy och luckys gamla box samt på Tobbe :)

 

 

Facebook påminde mig precis om att det var exakt 2 år sedan jag hämtade coffy. Gud vad jag var lycklig. Tror det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Även fast jag kommer hitta en ny vän så kommer det aldrig bli samma sak. För coffy var min första. Och hon var så himla annorlunda. Det var och kommer alltid vara vi. Förevigt. Saknar henne mer än någonsin och jag vill bara åka ner och träffa henne ..

den här texten skrev jag för drygt 1 år sedan och la upp den på min bilddagbok, men eftersom jag har nya läsare så bestämde jag mig för att publicera om den igen. Har ändrat lite på texten och lagt till lite text. Så nu är det bara att läsa på tycker jag :)

läs texten och skrolla upp för att  se hästen jag skriver om.


OBS (!) väldigt lång text.
Nu ska jag berätta om mitt hästliv.
Jag ska inte gå in på några detaljer eller så.. (fast jag kommer misslyckas med den biten totalt hehe..) utan bara berätta hur allt började & fortsatte. Hur hobbyn blev till livsstil.

Jag har alltid älskat hästar, jag red alltid när jag fick tillfälle på skansen och så när jag var yngre. Pappa hade travhästar, vi gick ofta dit och tittade till dom och jag var verkligen kär i dom för mig gigantiska hästarna. Jag red också på våra kompisars spanska hästar i spanien när jag var där.

När jag var 6-7 år tog pappa med mig till lite olika ridskolor och jag testade & testade och tyckte att de var hur kul som helst. Red på MRS några månader tills jag kom in på gömmargårdens ridskola som ligger några minuters cykelväg från där jag bor.
I början tyckte man att vartenda skrittsteg var som att flyga sig fram och leendet försvann aldrig. Jag minns hur jag en gång i veckan satte på mig min stela väst & min hårda hjälm innan vi ens hoppat in i bilen för att åka, jag älskade hästar, jag älskade att rida.
Men efter ett år började jag tröttna. Ingenting hände och jag hatade det. Så jag var hur nära som helst på att sluta rida helt, pappa "tvingade" kvar mig och sa att de snart skulle bli bättre. Han sa också att jag skulle börja hänga i stallet som alla stalltjejer gjorde. & idag är jag hur glad som helst att han "tvingade" mig att rida kvar (dock tror jag inte hans plånbok är! XD)
Så jag började blygt hänga i stallet och fick nya kompisar ganska fort. Minns att jag hjälpte till hela tiden och så, att mocka och göra höpåsar var ingen börda, det var livet! Sedan började jag sköta ett litet litet envist russ MILLAN, som jag då red konstant.
De var DÅ mitt intresse började på allvar. Jag var ute i stallet varje dag, skötte i flera timmar och gjorde massor med kul. De var då jag faktiskt insåg att man kunde fästa sig vid en häst och älska den. Jag följde med rebecka till dalarna och där fick vi fritt ta hand om några ponnys bla. magnum och rida självständigt, de var första gången och då insåg jag att ridskola inte var min grej men eftersom jag inte var redo för att få egen häst så fortsatte jag på ridskola.
När de gällde ridningen så stog det fortfarande stilla, dom var så himla långsamma på den ridskolan. Vi hade knappt fått rida ut.. så pappa ville visa mig vad ridning egentligen innebar så en helg drog vi ner till bro och red turridning på islandshäst, jag fick en snäll gammal islänning vid namn Hokki. De va grymt! Att få galoppera utomhus i flock tyckte jag bara fanns i film. Jag va överlycklig utan att överdriva. Med den lyckan så tyckte pappa att jag var redo för ett ridläger, så i flera månader bet jag av naglarna i längtan för att gå på Danora ridläger, vilket konstigt nog förändrade mitt kommande år. På lägret fick vi hoppa och rida ut, ja, göra massor av spännande saker som jag aldrig gjort förut med den minnesvärda ponnyn Dante.. Jag hade aldrig hoppat förut. vetni varför? Ridskolan jag gick på var dressyrskola vilket jag inte visste då. jag insåg då att de var hoppning jag älskade. Att hoppa, att få flyga - på riktigt. Men sommaren fortsatte och jag åkte till spanien. Gick då på ridläger där med. Jag minns att jag fick mycket beröm där borta, jag fick rida flera hästar och hoppade massor. Mitt självförtroende har nog aldrig varit bättre än den sommaren. Jag red en lite busig ponny som slängt av massor av ryttare innan mig, hon hette Bambi. Till hösten red jag kvar på gömmargården men började också rida på ågesta som var lite mer hoppinriktat. I slutet av september slutade jag på gömmargården helt, de va trist att lämna stället för att man ridit där så länge, men jag var samtidigt fruktansvärt trött på att de aldrig hände någonting.

En dag satt jag & pappa framför datan och googlade lite på internet. Tillslut hittade vi något som kallades "medryttare" - någon som rider privathäst någon gång i bland. Lät ju perfekt! Så i oktober åkte jag iväg ända till värmdö och provred 2 ponnyer. Jag fasnade ganska fort för den lilla cponnyn och började att rida honom 2 dagar i veckan, han hette Frake. Hans ägare ängnade massor utav tid åt oss och jag tog flera privatlektioner under vinterhalvåret. Under tiden red jag också på ågesta men då jag märkte att jag hällre ville lägga ner tid på Frake så slutade jag på ridskola helt och hållet å red 4 dagar i veckan istället, frake var som min. Till våren kom en tjej, yolanda (som idag fortfarande är min kompis) och blev medryttare på den andra ponnyn. De där med privatlektioner tynade bort och de mesta vi gjorde var att rida självständigt, vilket har både för-nack delar. Vi red oftast ut och då var de mest att rejsa och att hoppa över både stock & sten. Kul hade vi! :) och jag lärde mig faktiskt att hantera en pigg häst och få kontroll. För frake var en överladdad bomb om man kan säga så, haha ! Jag skulle tävlat honom men jag minns inte vad som hände men de blev inte av.. vi tränade för jätte bra hopptränare och jag utvecklades mycket inom hoppning mot sommaren, frake var sedan tillsalu och vi skulle köpt honom. Men när de väll kom till skott så hade jag blivit för lång och frake för gammal.. så tråkigt nog tog de slut på vår fina historia i juni. Detta år åkte jag till danoraridläger igen och jag fick en privatponny, vid namn Gusta. Hon var otroligt vacker och snäll i all hantering, pigg och vältränad. Jag minns att jag tyckte att de först var konstigt att ta instruktioner sådär som på ridskola och att rida i ring efter varandra, men jag vande mig rätt snabbt. Hon var den första hästen jag gråtit för att lämna, faktiskt. Jag vet inte, hon var speciell.. och jag var så nära på att köpa henne.
Jag var otroligt spänd på vad som skulle hända efter sommaren då jag varken ville bli medryttare eller börja på ridskola igen. & de kändes omöjligt att få en häst. Men tiden gick och jag åkte till spanien och på ridläger där med detta år, igen. Jag fick rida massa heta ponnyer, unghästar och storhästar, jag var även instruktör för mindre barn och fick lära mig massamassa! Jag vann även ett litet KM där vilket jag var riktigt stolt över ;)
Sommaren var över och jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till utan en häst vid min sida. Men pappa överraskade mig och sa att om jag lovade att sköta skolan och så så skulle jag få hyra en ponny. Fyyyyyyy vilken lycka! Jag provade lite ponnyer men fäste mig direkt vid LUCKY.
Ojojoj, detta år var en ren dröm för mig. Tränade konstant för tränare, Jag tävlade min första lokala, jag hoppade 110cm banor, började hitta mig själv i dressyren och kunde få hyffsad form. Ja, de va riktigt härligt! Lucky var en riktigt underbar första-ponny. Likaså här skulle jag köpa honom, men han var inte tillsalu och jag började bli förlång.. de var hemskt att lämna min käraste & min bästevän men jag hade inget val. Nästan 1 år av renlycka. Detta år åkte jag på ridläger i åby, red endast storhäst vilket fick mig att spy.. typ. Jag insåg där att jag måste rida ponny tills jag inte kan de mer. Red en unghäst somvar väldigt hettsig och så men de var kul. :) Om de inte vore för frake (medryttarponnyn) - hade jag troligtvist varit rädd. Men han gjorde mig modig .. faktiskt. Gick på ridläger även detta år i spanien, red en väldigt udda häst men som jag endå tkr är uuunderbar :')  Skulle tävlat honom då men hade inget internationellt licens då. Han va riktigt galen utomhus fast de var bara kul!
Sommaren närmde sitt slut och jag var även detta år osäker på hur de skulle bli.. jag visste inte om jag skulle hyra en ny häst , eller lucky.. jag var förvirrad. Men de ordnade sig ganska snabbt.. eftersom jag har världens bästa pappa. Drömmen blev sann om man säger så! Han köpte dponnyn Dark coffee åt mig! de var en ren dröm! Jag ska inte gå in på detaljer här inte för de har jag gjort.. men ja, omöjligt att beskriva. Jag har haft så jävla underbara snart 2 år,  gjort grejer jag aldrig gjort förut men också blivit ett snäpp seriösare i min ridning. & ännu mer modigare. Insett att ridning och hästar inte är en barnlek... Att man endå måste ha respekt. Så många motgångar har jag aldrig vart med om i mitt liv, men heller inte så många framgångar. Jag har med henne börjat tänka inom NH och vi har kommit närmare varandra :') jag älskar henne mer än ngt annat och jag saknar henne varenda sekund jag inte är med henne.. har faktiskt aldrig känt så för en häst. . Så mycket jag lärt mig utav en häst kommer jag nog aldrig lära mig. Så otroligt knepig, men samtidigt underbart duktig ponny. Nu börjar det närma sig slutet utav våran tid.. jag kan knappt tro det själv. Jag har börjat rida storhäst och har insett att jag måste gå vidare, lämmna ponnytiden bakom mig. Jag älskar coffy mer än allt annat, så mycket kärlek, så mycket coffy. Jag finner inga ord! Men våra sista månader nu innan sommaren ska jag lägga ner hela min själ på.

Jo, nu har jag ju inte ridit såfå hästar men dessa är dom jag alltid minns som mest & bäst. De är dem som förändrat mitt liv i småfaser. Jag älskar hästar, jag kan ine leva utan dom och kan inte fatta att man KAN leva utan dom. Jag gillar utmaningar, jag älskar fart & fläng - kan de bli bättre?

haha hittade bilder från när jag provred en ponny långt nere i småland typ! Väldigt annorlunda hoppteknik om man säger så.. minns inte vad han hette dock!

Bestämde mig tillslut för att gå en promenad med johanna och hazena, micke & axel hängde på och gick. Det jag saknar allra mest är friheten. I sommar när vi flyttar tillbaka till norga ska jag rida ut massor barbacka  <3



& jag längtar redan.

det var lucky det. Undra vart han är? Vad han gör precis exakt nu. 1 år och 7 månader sedan jag fick se dig i ögonen och ta farväl. åh, Underara du.



jag har inte glömt dig även fast folk tror det. Du var ju min bästavän ♥

jag tittade igenom gamla fotoalbum och hittade några bilder när jag rider faktiskt :) kan ju inte låta bli att dela med mig ju!


här rider jag några kompisars unghästar i spanien, fan va galet xD

även här rider jag i spanien på någon rundtur.

ridning på skansen ;)

här rider jag på skansen något år efter :)

haha så jävla fult ^^

tycker det är jätte kul att mina föräldrar fotade mkt när jag var liten (:

japp! idag ville jag ha ett lugnt pass. Blir så stressad när det sitter tusen på läktaren och typ flera hundra hästar i ridhuset, och då blir såklart coffy spänd och det hela slutar i ett enda stort KAOS. Så ja, när alla andra gick och åt middag så gick jag ner till ridhuset och red ett fridfullt och tyst pass. Efter jag ridit i en en halvtimma och verkligen värmt upp henne och böjt loss henne så var hon så himla fin och arbetsvillig! Slappnade av och gick i en lägre form. Det är så kul att arbeta sig neråt, istället fär uppåt. Fick verkligen med bakdelen och hon trampade under sig. Efter så mös jag massa i ridhuset och låg bara raklång över henne och nästan sov :* som vanligt står hon helt stilla, avslappnad och rör inte en fena! Saknar dom där stunderna faktiskt.. dom där mysigaste av alla.



<3

japp, efter att ha skrivit frake lite här och var så har några stycken frågat om vem han egentligen var. Jo Frake, det var min medryttarponny som jag hade 2007-2008. Ojoj, han lärde mig massor och vi hade riktigt roligt ihop. Frake var kanske 15 år då och hade en jättefin hoppteknik. Han var grymt snäll att hanteras vid och när vi red ut var han bokstavligt talat en - tickande bomb, som jag brukar kalla det ;) haha.
Jag tog hand om Frake typ 4 dagar i veckan och han var som min egna. Jag red hopplektioner för lite olika bra tränare och åkte iväg till fågelbro.
Jag gick direkt från ridskolan till honom och det var rena himmelriket. Att själv kunna ta hand om en ponny och rida ut hur mycket som helst och galoppera fritt på ängarna, att kunna dressyra på utebanan och träna för riktiga tränare - ja, det var underbart. Men frammot sommaren var han tillsalu och vi var grymt nära på att köpa honom. Men eftersom jag började växa ifrån honom och han bara var en liten C ponny som dessutom inte var så jätte ung så var jag tvungen att lämna frake. Det var inte så speciellt roligt, men jag tog med mig allt jag lärt mig och allt mod jag fått vidare till Lucky (hyr ponnyn). Jag var ju inte där ensam med honom, utan det var jag & frake, yolanda & birk. Det var vi 4, - och våra galna uteritter. Haha, herregud. Jag önskar ibland att man kunde spela in hela ens liv och bara se tillbaka på det som var. Guud vad jag hade garvat om jag skulle sett, oss 4, tävla på en öppen åker, vips så låg yolanda där på åken och sprang efter birk för att fånga honom XD. Åh <3

Här kommer lite bilder från tiden med frake.

2008 hade vi ingen aning om någonting haha! Visst jag kan rida i grimma på coffy & barbacka nu med,
men jag vet exakt hur coffy fungerar, och hon lyssnar för tryck och allt dedär. Och visst, jag har ridit och suttit på coffy utan hjälm, men oftast bara när vi ska fotta och ibland har det funnits situationer när jag vet att det är lugnt att inte ha hjälm. Men på lucky hoppade jag upp utan hjälm, väst, sadel & träns efter typ en månad och red ut och galopperade? haha. Tur att lucky var så himla snäll då!


och så här kunde det se ut ibland också.. XD fast det var iofs mysigt :)

Här är det jag och yolanda på frake & birk på värmdö. Dom var iofs vana med det och snälla. Men fortfarande, varför hade vi ingen hjälm? så himla onödigt asså :P Red ofta ut såhär och dom lunkade på som vi ville.

Har du också ridit såhär ?

Nu är det vinter, hösten är förbi och sommaren är över för längesedan. Jag saknar allt ..


.. När hon friskt kunde galoppera i en torr och öppen hage utan täcken
istället för vara i en liten, slaskig hage med massa tjocka täcken och inget att göra.

...Sitta och smörja alla saker i gräset i flera timmar medan man sitter och tittar på det vackraste
man har med sin kompis och skrattar högt :) Istället för att sitta och svära hur kallt det är i stallet
och göra det litet halvdant för man fryser fingrarna av sig.

...bada & simma i vattnet, både med och utan häst. <3 Istället för att knappt kunna rida ut.

...ligga och sola och kolla på andra rider medan hästen beter .
Istället för att sitta på en läktare med flera filtar kring sig medan man ser på när andra rider.

...rida barbacka på en grön & fin äng :') Istället för att rida med sadel och pulsa i snön.
(dock är de kult ibland)

Sitta i sommarhagens kulle och ser ner över det underbara, lilla, stallet. <3
istället för att inte hitta en kulle att sitta på och frysa arslet av sig..

Saknar ni också sommaren? Vilken årstid gillar ni bäst? Vad gör ni för roligt på vintern..?

Jag kom ihåg när jag satt i bilen och var hur nervös som helst sommaren 2008, jag åkte mot karlshem. Ett uthyrdningscenter. Efter många om och men om egen ponny så var jag tvungen att "bevisa" för mina föräldrar att jag klarade av det. Och OJ vad jag inte ångrar det!

Jag kom fram till gården och jag minns hur nervös jag var. Jag fick rida en ponny, vi passade inte alls så bra ihop. En tittig cponny, sedan provade jag en helt sjövild Dponny som inte var att leka med. Men sedan, så stod han där. Helt coollugn mitt på volten. Jag satte upp och det kändes så perfekt! Jag åkte dit efter en vecka igen och provade att hoppa honom lite. Allt kändes så bra, Lucky hette han. Lucky som skulle komma att bli min första, riktiga bästa vän.

Han var grym på att hoppa. Hade en teknik som han kunde komma långt på. Om det inte vore för hans envishet och hans tävlingsnerver. Men vi startade hoppning upp till LB och hoppade någon pay and jump på 1 m. Hemma tränade vi 115cm-banor och han var riktigt duktig.

Lucky. Han fanns alltid där, såg alltid sådär glad ut. Man kunde göra i stort sett vad som helst på honom utan att han reagerade. Men nu känns det som om jag börjar glömma. Glömma hur du var, det är hemskt. För du var jag trots allt min bästa vän i ett helt år. 2009 lämnade jag tillbaka honom. Det var det värsta jag vart med om, jag grät floder! Vi hade pratat om att köpa honom men han var inte till salu och sedan hade jag vuxit ur honom också. Han var ju bara en cponny.

Jag vet att han förra året uthyrdes till en barnfamilj som tävlade lättare klasser på honom men jag vet inte vart han tog vägen iår. Han har vart sjuk så mycket och jag vet knappt om han lever. Låter tragiskt men jag har faktiskt ingen aning. Vill bara träffa honom, en ända gång till. & vore det inte en ren lycka att han skulle gnägga om han hörde min röst? precis som han gjorde, varje dag i ett år.
Eller har han glömt mig helt? Jag offrade verkligen allt för den lilleponnyn.

Jag saknar dig. :(





det var typ några av fyratusen bilder på oss två tillsammans :'

Vet du vem Lucky är? Har du sett honom? Vet du någonting alls om honom? All information skulle vara guld värld.

Mitt intresse för hoppning kom sommaren 2007 på ridlägret då jag red en väldigt snäll C ponny vid namn dante :)

Samma sommar var jag på ridläger i spanien och DÄR fick jag en hyffsat hoppsits, på en busig C ponny :)


På hösten 2007 blev jag medryttare på en hopp ponny vid namn Frake där fick jag lära mig om banhoppning och vägar :)

hösten 2008 hyrde jag C ponnyn Lucky och då började jag hoppa högre!

våren 2009 hade jag och Lucky utvecklats och börjad tävla!
sommaren 2009 köpte jag Dark Coffee, nu hade jag en utmaning framför mig :P

2010 har vi utvecklats enormt, både fram&-motgångar. Jag älskar min ponny <3



Jag kan verkligen inte leva utan hoppning haha :) Vad tycker ni om hoppning? berätta lite kortfattat om din "hopphistoria!"

vad tycker ni om sånna här inlägg? hiss eller diss ? :p

Åh, jag saknar allt. Friheten <3

Gå promenader i solnedgången och busa med min mössa haha :)

Busa lite från hästryggen.

Bada!

Att bara sitta i solen med sina vänner och snacka, och med världens finaste ponny <3

Var alldeles ensamma ibland.

Skritta ut och bara beta.

Kunna rida i halsring!

Alla photoshoots

Vi 4 <3

Den perfekta ängen !

Lille Lucky. Min lilla vita ängla ponny som jag hyrde från karlshem
2008-2009. Jag saknar verkligen honom.. han hade en så fin och varierande
personlighet, hans busiga ögon & han verkliga ponnyman.
Med honom upplevde jag massor. Lille lucky.. jag undrar verkligen vart han är!
är de någon som har någon  aning om vart han är?
Har ni sett honom på tävling ? Hörde att han vart sjuk i somras.. vet någon
om han mår bättre? ååh. Vore verkligen guld värt med all information jag kunde
få. Här får ni lite bilder på honom under den tiden jag hade honom (1 år)




<3

Idag var jag uppe klockan 7 & morgonfodrade, släppte ut hästar, mockade, sopade och gjorde höpåsar.
Det var vääldigt jobbigt men jag kände mig duktig när allt var klart x)

Efter de åkte jag till invigning av fotbollsplan, den ligger precis bredvid mitt förra stall där jag red i ca 5 år på ridskola. Gömmargårdens ridskola. Gud va länge sedan man var där! typ 4 år ju.. Kände igen många ansikten & hästar. Och fick också hälsa på min första och ända skötponny som jag hade i 2-3 år - MILLAN:'D Åååh, hon var liksom redan 20 år. Fan vad tiden gått fort känner jag... Allting har förändrats, de lilla smådjursstallet var borta och allt kändes bara konstigt, hästar jag tyckt vart gigantiska var ju små ponnier.
Jag vet inte, men det var liksom inte Gömmar gården för mig o; Så ja, lite besviken blev jag..

Här kommer lite bilder på min skötponny & stallgänget ;

 2006 2005 2006