bloggens första största bloggpause

Som ni förstår tar jag en bloggpause nu när jag inte har någon häst att skriva om eller något. Dessutom åker jag bort i 2 månader till spanien IDAG, då jag är halvspansk och har halva släkten + vänner där nere. Så ja, det här var väll allt för mig. Kommer kanske rida lite hästar och jobba i stallet som ligger typ 2 km från där min kusin bor så kan väll kanske blogga om det då.. följ därför mig med bloglovin. Annars så ses vi väll i höst när jag kommer tillbaka. Antar att ni kommer ha glömt bort mig och coffy då.. men coffy finns kvar i mitt hjärta förevigt. Hon kommer alltid vara bäst. Följ hennes vardag på bellas blogg nu istället. I höst får ni följa min resa med letande efter storhäst med provridningar landet runt, kanske europarunt. Jag ska hitta en underbar häst, det ska jag. Kram på er allihoppa!

3 gamla bilder på mig och vackra gusta som nu inte längre finns..

saknaden är enorm.. :(

här kommer lite blandade bilder..

Frågan om coffys nya ägare.

Nya ägaren på min ponny Dark Coffee heter Gabriella/bella landerman. Hon kommer skriva om sin vardag med coffy på www.livetsomgabriella.blogg.se där vi kan följa dom. Snacka om att jag kommer vara största stalkern altså! Fick nydligen ett mms och telefon samtal från att dom var framme i kalmar och att resan gått bra. Coffy hade gjort precis som vi förklarat till dom att hon skulle göra (backa ur transporten sakta, stanna när hon var ute på rampen, titta sig åt båda håller och gå ner lugnt), hon är nu i sin nya fina box och får stå inne i natt, hon var lugn men nyfiken. Låter likt min tjej. Åh. Det brasst igen när jag fick se bilderna. Nu inser jag verkligen påriktigt att hon är långt borta ifrån mig.. fa-an också. Kom på mig själv här efter att jag skrivit min och var tvungen att stryka över det. Ännu jobbigare ;(




coffy framme i kalmar!

where the story ends..





Dark Coffee. Det kan låta så simpelt, ett namn. Det första som kommer i erat huvud är nog en kopp med svart kaffe, för andra som känner eller följt coffy får nog upp en bild på min ponny. Men jag, jag får fram en massa minnen. Vart ska jag börja, hur ska jag börja? Det var nästan exakt två år sedan. Pappa hade pratat om att jag skulle få en egen ponny. Min dröm skulle bli sann, det fanns en drös med ponnyer till salu lagom till sommaren. Så, hur skulle jag bestämma mig? Pappa radade upp några förslag. Jag fick se Coffy. Jag minns hur annonsbilden såg ut, det var en ganska otydlig bild på en ponny som galopperade i en hage. Det stod att ponnyn hade tävlat och hoppat rätt högt hemma. Att hon hade en personlighet utöver det vanliga. Visst blev jag intresserad, men annonsen var liksom inte rättvist mot henne så vi skickade iväg ett svar om att vi skulle vilja se flera bilder utav henne. När bilderna kom blev jag rätt besviken, dom var suddiga, och gjorde att hon såg helknasig ut. Vi tittade på andra ponnyer medan, men det kändes fel på något sett. När jag såg bilderna på coffy så var det som att hon ropade på att få en chans att visa upp sig för den hon egentligen var. Så utan så mycket i åtanke så bilade vi ända ner till varberg.. vi sa att när vi endå var neråt så kunde vi provrida en annan häst. Och det gjorde jag. Men det kändes verkligen inte rätt, inte någonstans. När jag nervöst klev ur bilen efter en sju timmars bilresa så blev vi varmt välkommna och ledda till en rätt stor box. I ett hörn stod en ganska liten, lite fet och otroligt söt tjej. Jag kunde inte låta bli, jag gick in i boxen och pratade lite med henne undertiden dom berättade lite om henne, sa att hon inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare. Ögonen kändes rätt livlösa. Hon puffade till mig så fort jag slutade klia henne, bad om uppmärksamhet och var väll mer eller mindre rätt ouppfostrad. Det kändes så speciellt, från början. Sedan var det min tur att hoppa upp och rida. Det gick väll allt annat än bra i dressyren, jag menar, hon slängde med huvudet och gick inte i någon slags form alls. Men hoppa, det gjorde hon. Hon flög över 110cm som om det vore eld under. Verkligen inga problem. När vi satte oss i bilen för att åka hem igen, kunde jag inte låta bli att le. Jag vill ha henne. Det tog inte mer än 10 minuter innan jag bestämt mig. Antingen skulle det bli hur bra som helst, eller så skulle det bli en enda röra av allt. Det visste jag, men med mina mål, med min envishet visste jag att jag skulle klara av allting. Så efter några minuters bilresa ringde pappa och sa dom där orden, som för mig var magisk "vi tar henne om hon går igenom besiktingen". Svårare än så var det inte. Det var den 23 juni 2009. Hon gick igenom besiktningen, dock fick hon stå kvar på där på sommarbete då jag åkte 2 månader till spanien. Men hon blev tränad därborta så när vi i slutet av augusti kom för att hämta henne var hon i toppform. Månaderna gick, hela första månaderna gick åt till att lära känna henne både inom och utanför ridningen. Det var en utmaning, då jag varken var så van vid det och eller kunde rida sådär jätte bra. Utan min envishet kan jag säga redan nu att jag aldrig hade klarat det. Jag tog hjälp utav tränare och dom flesta sa bara att jag skulle ge upp. Ge upp vadå?! svarade jag då. Hur kan man bara ge upp. Jag visste att vi skulle klara det. Coffy var smart, hon visste vad hon höll på.  Jag blev besviken av folkets reaktioner, jag ville få en styrka från andra men fick plocka upp den själv. "efter regn kommer solsken, efter regn kommer solsken, efter regn kommer solsken" var det enda jag kunde tänka. Man brukar säga att man klättrar i klasserna på tävling, vi klättrade i klasserna till tilit och vänskap. Det var det enda jag ville, att du skulle förstå mig och jag dig. Att du skulle förstå att jag inte ville dig något illa när jag spolade av dig efter ett svettigt ridpass, eller att du inte menade något illa när du protesterade. Jag minns en gång, när vi var på maskerad hopptävling. Det var stressigt, du gjorde mig lugn.  Vi hoppade en 90 cm runda, allting gick väll bra tills vi kom till det rosa hindret. Jag kom fel gång på gång på gång, kvinnan på banan sa till mig att hon skulle sänka och jag skulle piska på. Jag konstaterade att det hjälper inte om vi sänker, och det hjälper inte att bli ovän med sin vän. Det tog ett tag, ja, men med en klapp på halsen och ett lugn med strävan att istället komma rätt så kom vi över. Med tilit. Somsagt, det var verkligen det enda jag jobbade med. På vintern hade vi kommit rätt långt, jag kunde rida ut på dig i grimma utan några som helst problem. Tiden gick, motgångar blev till framgångar. Slutade med träningar, insåg att det aldrig var till någon hjälp. Visst att jag kanske blev bättre som ryttare, men coffy är så speciell. Det går inte att ta instruktioner från någon som inte känner coffy, som inte vet hur coffy fungerar. Försöker bestämma och säga åt mig att göra saker som jag vet inte fungerar på coffy. Innan sommaren var slut hade vi klarat så mycket. Coffy hade inte en enda tanke på att kasta med huvudet längre. Så jag kunde äntligen, äntligen, äntligen efter ett års tid plocka av martingalen. Tänka sig, när jag fick henne slängde hon i huvudet i alla 3 gångarter. Folk sa åt mig att hon någon dag kommer knäcka ett näsben på mig om jag så försöker rida utan martingal. Men vetni? Sedan förra sommaren har hon aldrig visat något tecken på det. Sedan kunde jag bada, och duscha henne utan några som helst problem. Coffy älskade vatten när hon insåg att det inte alls var farligt. Att bada, att bli duschad. Och slutligen spöt, jag kunde röra med ett spö över hela kroppen på henne utan att hon spände sig och drog iväg. Ja, som ni förstår hade vi utvecklats enormt. När jag kom tillbaka från spanien så började jag på Berga Naturbruksgymnasium där jag bor på internat och hade coffy uppstallad. Man kan väll säga att här började vår vänskap påriktigt. Varje dag, flera gånger om dagen gick jag ner till henne, kollade till henne, red, fixade. Dagarna då allt kändes fel kunde jag kasta mig över coffys hals, andas in den där bästa coffylukten, gräva in mitt ansikte i pälsen och känna hur alla problem bara rann av från mig. Hon gjorde mig verkligen lugn. Det kändes så fridfullt. Dagarna då jag hade mycket plugg så kunde jag istället sätta mig i höt och plugga. Eftersom jag varken hade någon stress i ridningen längre och kunde rida hur länge och hur mycket jag ville så utvecklades vi enormt i dressyren. Jag lärde mig varenda knapp på henne, med lite röstmetoder kunde hon göra som jag sa. Trots sina 13 år så slutar hon aldrig lära sig, trots mina 17 år så slutar jag aldrig lära mig. När hon lärt mig allt sitt, så var jag skyldig henne att lära henne allt mitt. Galoppombyten, travökningar, röstkommando, små trick. Allting blev så mycket roligare, så mycket bättre. I februari hade jag på något konstigt vänster bestämt mig för att sälja coffy. Men det tog inte lång tid innan jag ångrade mig. Så jag drog in annonsen igen och grät floder över hur egoistisk och elak jag var. Varje gång jag påmindes av det fick jag en klump i magen. Hur skulle jag göra efter sommaren? Jag ville ju gå över till storhäst. I slutet av maj la jag upp en annons lite på måfå. Ödet fick bestämma.. fick lite svar på mejlen, kändes oseriöst och svarade inte ens på en del. Men en dag, ringde två stycken samtidigt. Ena från kalmar, den andra från småland. Båda kändes bra. Men skulle var dom verkligen som oss, skulle dom åka så långt? Med lite om och men bestämde jag provridning med dom från kalmar. Redan första samtalet med dom från kalmar kändes det rätt på något sett. I mina tankar hade jag planen: Jag kommer  sälja coffy, om det blir idag, imorgon, efter sommaren eller om nått år det vet jag inte. Det jag vet är att hon ska få komma till ett riktigt bra hem. Dom var så lugna runt henne, hon var så lugn med dom. Jag såg det på henne. Pappan stod och mös med henne ett bra tag, viskade i hennes öra. Jag fick nästan tårar i ögonen. Sedan var det provridning. Kändes som om coffy fattade det. Var taggad, lyssnade galánt och hoppade med bra scoop. Jag kan faktiskt inte säga något annat att coffy och hon passade bra tillsammans, det gjorde dom. Det är ingen tvekan. Bella har samma envishet som mig, samma inställning till allting. Tränar dressyr/hoppning en dag i veckan, rider ut ofta, ett mysikt stall vid sjön med en gigantisk box, tävlar lite nån gång om året, tränar horsemanship för tränare,  men framför allt - ett långvarigt hem! Jag vet att coffy kommer sakna mig, det kanske låter egoistiskt men vi har ju något speciellt, men jag vet också att hon och bella kommer hitta varann. Det kommer dom. Jag är otroligt stolt över mig och coffy, vi har verkligen tagit oss från botten till toppen och coffy har blivit en så jävla underbar ponny. Det var hon innan med, men jag finslipade henne. Gjorde henne till den hon är idag. En lugn och harmonisk ponny med ett grymt självförtroende som går igenom stock och sten. Jag kan inte riktigt fatta vad jag har gjort. Jag har sålt min alldra bästavän, jag har lämnat ponnytiden bakom mig och framför allt har jag förstört för mig. Jag menar, det är inte synd om coffy.. det är det verkligen inte, hon kommer till en riktigt bra plats, det är synd om mig som inte får dela mitt liv med världens mest bästa fyrbenta djur. Det är synd om mig som står här ensam kvar. Jag är inte hel, jag är tom och jag är alldeles alldeles ensam.. Jag får komma och hälsa på så mycket och hur ofta jag vill. Det vet jag, och det kommer jag tvivellöst att göra. Men det kommer kännas fel, du kommer inte vara min. Och troligtvist med en helt annan utrustning, en helt annan coffy. Fast.. endå samma coffy. Jag kan inte sluta fälla en tår. Jag förstår inte riktigt hur jag klarat att skriva så här långt, förstår inte riktigt att du som läser detta har klarat att läsa så långt. Nu är min och Coffys vardag slut, förevigt, föralltid. Aldrig mer min, aldrig mer vi, aldrig mer kommer jag att dela flera minnen med dig. Känns som om jag har svikit det jag sagt, det där med att det alltid skulle vara vi, att vi aldrig kommer skiljas åt. Inners inne ville jag aldrig inse att den dagen skulle komma. Dom har två åren har gått så otroligt fort.. jag hann inte ens blinka. Men nu när jag blickar tillbaka på allt så kännss det som om du funnits där hela mitt liv. En rad av tårar och skrattattackare väller ut i tankarna. En rad av knasiga uteritter. Coffy,  jag önskar du förstod mig ibland. Förstod orden jag försöker säga till dig. Hejdå'et var som ett slag i magen. Hur skulle jag klara det här? Ett sista hejdå. Inte ett sista hejdå föralltid, utan ett sista hejdå från att du är min. Alla minnen spelade i huvudet, jag såg dina ögon, kunde inte skrika.. för det skulle skrämma dig, kunde inte känna efter hur jag mådde för då skulle jag spy. Hela jag frös till. Det var nu jag insåg, insåg att du lämnade mg.Dark Coffee. Luften går ur mina lungor varje gång jag tänker på att du inte längre kommer finnas där för mig. Hur gör jag nu? Vad gör jag nu? 2 månader åker jag bort, till släkt och vänner. Kommer bort från allt som har med hästar att göra. Försöker smälta det som hänt, försöker att komma över det. Och när jag kommer tillbaka kanske jag är redo att göra ett försök att hitta en häst som kan täcka en del av tomrummet. Få mig på andra tankar och sagta men säkert acceptera att jag aldrig kommer hitta någon häst som coffy utan lära känna hästen som den individ den är. Inte jämföra med en perfekt och alldeles bra ponny som coffy, för då kommer jag aldrig kunna hitta en häst. Aldrig. Aldrig. Aldrig. Innan jag avslutar detta oändliga inlägg så måste jag tacka världens bästa människa. Hur hade jag klarat dom här två, eller ja igentligen hela mitt hästliv utan dig? Du har alltid funnits där, alltid trott på oss, kanske inte riktigt förstått dig på mig och coffy alltid, men alltid försökt att vara där, försökt att göra det bästa av sitiationen, fått mig att tänka på det posetiva, fått mig fortsätta när allt kännts skit, hjälpt mig med skjuts hit och dit, köpt oss grejer, försökt att få allt att fungera, jag skulle aldrig, då menar jag aldrig, klarat det utan dig. Du vet exakt att jag pratar om dig pappa, den bästa ponnypappan som existerat. Det spelar ingen roll att vi båda lämnat ponnytiden, du kommer alltid, oavsett vara en ponnypappa. Tack pappa för allting. Tack. Det här var nog allt för mig, ska försöka ställa mig upp igen, hitta balansen och försöka se ljuset. Försöka att vara glad, trots saknaden. Trots att jag känner mig halv. Dark Coffee, du är en av det få jag faktiskt älskat riktigt mycket under mina 17 år. Du och familjen. <3



Ridningen idag gick så jävla bra. Allt satt så jävla bra. Galoppombyterna, hon rörde sig fint i traven och hade en otroligt härlig galopp. Allt gick så bra, trots att tårarna välde och gjorde vägen suddig. Coffy visade mig vägen. Jag plockade bort utrustningen och hoppade upp igen.. travade och galopperade. Det var en så underbar känsla, hon var så jävla fin. Jag vred mig av frustration och sorg på hästryggen.. men hon var så lugn.. det gick så bra allting. Lastningen, allt. Stod länge och pysslade om henne efter, hon blev ännu finare. Altså, jag kan inte sluta.. bilderna får tala för sig själva .. ;( <3



du är det vackraste som finns på denna jord coffy. Dina ögon, dom säger så mycket..

när kommer jag inse att du inte längre är min?

jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Jag känner mig helt tom, helt ihålig. Idag red jag, allting kändes piss. Dels för att jag inte kände att jag orkade rida, kraften fanns inte där. Dels för att jag var så sjukt nervös. Och dels för att jag visste att idag kunde vara vårt näst sista pass. Och så var det. Efter ridningen så kom veterinären och besiktade henne. Hon gick igenom och jag medelade Micke & Bella i kalmar. Dom kommer imorgon på morgnen och hämtar min älskade ponny. Min älskade coffy. Min. Sista inlägget där jag kan kalla henne min. Sista inlägget före hon lämnar mig. Jag grät påvägen till hagen, det var sista gången jag släppte ut henne där. Vi gick mot solnedgången och coffy hade vart hur underbar som helst. Livet kändes rätt grått trots att solen sken starkt. Fan också, fan. Dark coffee, jag älskar och kommer alltid älska dig mest i detta liv. Jag har lyckats förstå dig. Lyckats med det sista. Jag har fortfarande inte insett att du åker imorgon, även fast det kan kännas så för er. Jag kan inte, så fort jag tänker på det så säger en del av mig "nej, är du helt dumihuvet eller, såklart du inte kommer eller har sålt henne". Jag inser imon, när det är försent. Imorgon åker jag och pappa ut och jag ska rida, pyssla om henne och bara vara. Kameran kommer defenetivt med. Ni anar nog inte, jag skakar, jag gråter, jag fattar ingenting. Det tog oss knappt 1 månad att få dig sålt, allting gick så fort. Coffy jag älskar dig.


terräng var kanske vår grej coffy?

Vi älskar det, båda två. mer spänning, mer coolare, mer roligare, mer allt! Coffys sug mot terräng hindrerna ute på banan är otrolig altså, hon bara älskar det! Inte alls tittig och hoppar fint och inte alldeles för försiktigt över. Hade så otroligt roligt, pappa fotade lite  hinder men det var lite hinder i skogen som han inte var med på. Då hoppade jag ett hinder som var kanske runt 1m i uppförsbacke, fyfan vad kul det va! Åh jag är så stoolt. Skulle velat testa en startfälttävlan med henne altså, åh.  Hon hade nog älskat det.

pigg ponny som ska få hoppa :D

ett tag sedan i ridhuset

Igår hann jag aldrig blogga, men jag red i alla fall i ridhuset. Hon var så himla pigg, nu har jag skrivit att hon vart det i nästan varenda inlägg men idag var hon extremt pigg. Men hon blev liksom inte stark och lyssnade på mig. Började passet med att bara göra halvhalter och flytta bakdelen. Det gick helt okej, men sedan i traven så sprang hon mest bara så jag ville få henne att gå i en avslappnad lång och låg form. När jag märkte att hon slappnade av så började jag rida lite mer. Det gick otroligt bra, hon var så himlans fin åh jag ville bara fortsätta rida. Blev ett rätt hårt pass men det behövde hon. Gjorde lite enkla övningar och hon lyssnade prima. Ska försöka åka ut ikväll och rida.  


tummen upp för världens bästa ponny


Red loss ponnyn

Idag red jag lite lätt på volten, lossade henne i sidorna och red igenom henne. Det gick otroligt bra förutom att vattenslangen brevid ridbanan läckte och lät rätt mycket. Det störde oss lite i ridningen men annars gick det riktigt bra. Hon var dock väldigt pigg, men det var bara roligt. Efter ridníngen skrittade jag av henne till hagen barbacka å hon blev riktigt rikitigt glad å sprang iväg in i paradiset igen.

jag vill hoppa barbacka, innan....

över stock och sten

idag åkte jag ut till stallet mot kvällen. Ville inte rida när det var som varmast, känns så himla taskigt. I alla fall så red jag ut. Kände att hon behövde få komma ut, se mer av miljön utan några krav och utan så mycket press. Hon har fick stå inne i box igår natt och i natt. Hon var hundragånger piggare om och utvilad om man säger så! haha, så himla roligt. Så jag red förbi sommarhagarna, upp över flera ängar, in i skogen, längst vägen under tunnlar, ut på fina grusvägar och industriområden. Ja det vara otroligt fina ridvägar med andra ord! Hon skötte sig exemplariskt och jag kände att om jag ville och orkade så skulle hon kunnas jobba jätte bra för så fårt jag tog lite mer i ytter och la på ben så trillade hon i en fin form. Men dt ville jag inte så jag släppte bara tyglarna å lät henne gå. Så himla skönt & jag kände mig så fri.


ska till stallet med pappa, blir inge ridning. Ska bara gå en lång lång lång promenad, mysa med henne och bara vara med henne. <3


varför?

Fick en fråga varför jag sålde coffy:

Jag vill komma ut och tävla lite högre klasser, om några månader fyller jag 18 år och kan inte längre tävla coffy. Kommer gå på berga i 2 år till och dom två åren vill jag uttyttja för efter det kommer jag flytta till spanien. Och det kommer vara sjukt svårt att sälja coffy då för dels har hon blivit äldre då och dels så kommer jag ha haft henne i nästan 5 år.. Därför vill jag köpa en stor häst. Sedan vill jag ha nya utmaningar. Vill hitta några bra människor till coffy, kunde ta 1 dag, men det kunde också ta flera år och nu när jag hittat några som jag vet hon kommer ha det hur bra som helst hos så måste jag ta den chansen. Coffy är min aldra bästa vän och jag är verkligen mån om vart hon hamnar. Jag måste gå vidare, lämna ponnytiden.




procenten ekar i mitt huvud

Idag kom några från kalmar och provred coffy. Coffy och hon passade, och om allt går vägen så kommer hon komma till paradiset. Det kändes så rätt. Och dom blev helt fästa i coffy. 99,9% säkert. Inom 14 dagar så är coffy kanske inte min längre. Antagligen. Jätte säkert. Jag skakar, kan inte riktigt inse, inte riktigt förstå.. Min bästa vän, min aldra bästa vän. Tårarna kommer aldrig ta slut, du är så fin. 2 år. 2 år, du och jag i 2 år. 2 underbara år. dom 2 bästa åren i mitt liv. Älskade ponny, drömmer jag? :(  Jag har nog inte insett vad jag har gett mig in på, inte riktigt insett att jag aldrig mer kommer kunna kalla dig min, jag har en klump i magen, den kommer nog spricka när jag ser dig lastas på transporten och försvinna ur min vardag.. Dark Coffee, jag .. jag vet inte vad jag ska skriva något mer ;(  ♥




Perfect ponny

Kan jag säga annat än att det  gick riktigt bra idag? Johanna följde med till stallet och fotade. Hon var så himla fin. Från början till slut! Dock hade hon fått ganska mycket knott och bett så pappa åkte iväg och köpte mygg/knott spray och det verkade faktiskt hjälpa.

grymt glada tjejer

Kom hem för en stund sen. Hämtade henne hur lätt som helst i hagen och myste med henne vid spolspiltan. Red ute vid paddocken och jag var beredd på en trött och lite lojj ponny eftersom hon har stått ute i 2 nätter och antagligen inte fått så mycket sömn, sprungit runt mycket och ätit upp sig. Men nejnej, piggare än någon annan dag och hur glad och posetiv till arbetet som helst. Så himla fin, flyttde mycket för skänkeln och såg till att hon verkligen trampade under sig. Vid paddocken så finns det ett "terräng" hinder som man hoppar ut från paddocken i, skulle testa att hoppa ut från den och ibörjan förstod hon inte och bara "va matte, ska jag hoppa ut från hagen?! aja okej jag gör vväll de" Så hon stannade till lite men hoppade upp sig kanske 1 meter över, så himla kul xD Sen efter det kom det ett till terräng hinder som hon gladerligt hoppade. Skrittade ner för en bank och hoppade upp för den som hon tyckte var skit kul, gick även över båda broarna, den platta och "runda". Så himla kul att se henne så där glad. Efter så svampade jag av henne och gick till sommarhagen. Snacka om att hon blev glad att få komma ut till vännerna.

Fick en liten fil från när jag hoppade ut från paddocken 3dje gången :)



On my way

Hej folket! Skulle egentligen ut till coffy imorse och rida men när vi var halvvägs kom vi på att det vart lite tajt med tiden så jag åkte direkt till skolan. Nu snart kommer pappa och så åker vi till stallet. Ska bli kul och se henne, igår fick hon ju stå bara vara i hagen hela dagen för att hon skulle lära känna sina nya vänner, smälta att hon är där och njuta lite. Tänk om hon är alldeles feeeeeeeeet? haha nej det borde hon inte vara.. blir intressant och se hur lång tid det tar att få in henne från hagen altså ;) Tänkte rida lite lätt på volten och hoppa något skutt :) Nu ska jag byta om, vi höres ikväll!


Lucky. Lucky. Lucky <3

Min lilla älskade ponny. Jag lovade dig att träffa dig, så snart som möjligt. Men där sa jag något jag aldrig har gjort. Det var exakt 2 år sedan jag träffade dig sist, det var 2 år sedan jag stod på Karlshem och grät floder. Jag saknar dig, även fast du säkert haft 100 andra ryttare på dig sedan sist. Men vårt år. 2008-2009 kan jag lova var det bästa. Minns du ens mig? Kan du känna igen min vaga röst som ropade på dig dag in och dag ut? Jag vet vart du är, jag vet att du vart halt, jag vet hur du ser ut just nu. Och jag kan någonstans se att de är du. Men du är dig inte lik. Någonting fattas. Blicken, någonting.. åh. Min älskade prins. Jag vill träffa dig, låt mig göra det!

Fölisarna!

Tog bilder på skol-fölen. Har tyvär inte på det sista fölet eftersom dom inte var ute i sin vanliga hage och jag inte kunde hitta dom någon annan stans? Men här får ni i alla fall på de andra 2. Så himla söta!




En gång ponnypappa, alltid ponnypappa

tack så mycket för all hjälp, all stöd. Hade aldrig klarat det utan dig! ♥


träning ger resultat

Och jag är hel nöjd med min ponnys kropp altså :)



Min finaste tjej, ingen, då menar jag ingen, är finare än dig <3


Mer av det goda!


skit i min sits på sistonde, kan fan inte räta på mig får så sjukt ont i ryggen :(

hon kan ju :')



och så välkommnar vi coffy till paradiset!



fan vad jag kommer sakna dig, oavsett hur det blir.

Kalvsviks Gård

Idag var det den dagen då! Gick hur bra som helst allting! Var skönt att lämna berga faktiskt. När vi kom fram så gick jag en promenad med coffy och hon var hur glad som helst, ställde henne i en sjukhage medan vi lastade in lite saker och dom visade oss sadelhängaren osv. Sedan ställde jag henne i utestället och fixade med henne. Hon var så himla lugn, somnade nästan på plats haha. Sadlade på och så skrittade jag iväg. Ett varv runt terrängbanan, inte alls tittig utan lunkade på lugnt. Red lite på utevolten och hon var faktiskt sjukt duktig. Inte så spänd och väldigt mjuk. Släppte sedan ut henne på de oändliga sommarbetet. Helt otroligt.. det är verkligen gigantiskt! Har tom en stor helt egen skog! Sen går hon med tre stycken jätte söta och snälla ston. Tror faktiskt hon kommit till paradiset. Lägger upp en bild från dagen, fler kommer ikväll eller imorgon.



så gulligttt :)

Coffy + berga = aldrig mer?!

Hejsan folket, förlåt för dålig uppdatering. Har inte riktigt haft tid! Men i Torsdags var vi som sagt på kalvsvik och kollade på sommarbete. Det var riktigt, då menar jag riktigt fint! Rejäla hagar med bra sällskap. Fint ridhus, jätte vacker annläggning med lite broar hit och dit, terrängbana osv. Kommer ju rida varje dag i Juni tills jag åker till spanien och då kommer hon få gå på bete. OM inte hon blir såld. Herregud.. i veckan kommer två stycken och provrider som verkade rätt intresserade. Dom är inte från krokarna heller utan från både kalmar å småland.. då börjar man tänka, tänk om detta är min sista vecka med henne? Tänk om det var sista gången jag red coffy på berga idag? Tänk om?!


coffy förra året när vi släppte ut henne på sommarbete haha :)

Idag åkte jag upp tidigt med pappa och åkte till stallet.. fixade transporten eftersom hon åker till kalvsvik redan imorgon! Det var så himla tomt på hästar på berga.. men alla stona har fölat nu! Gud vilka underbart söta föl! Tänkte fota dom imorgon innan jag åker på morgonen. I alla fall så bestämde jag mig för att för en gång skull rida utan fårskinnspadd som jag haft på varje dag under dessa två åren. Red på volten utan några som helst förhoppningar. Vetni ? Hon var grym! Jag trodde jag drömde, hon var en ren dröm. Påriktigt. Hon ville verkligen jobba och trampade riktigt, riktigt, riktigt bra under sig. Gick i en stadig form i alla gångarter, gjorde en JÄTTE fin ökning i traven. Hon kan verkligen plocka fram ett fint steg altså. Fina och mjuka byten och perfekta halter! Då började man  tänka.. tänk om det vart fårkinns padden som spökat hela tiden? Legat och tryckt.. Jag är i alla fall sjukligt glad idag. Imorgon kommer antagligen fler bilder upp från gården ;)


värsta snygga minen altså ;)

Lite bilder från här om dagen

Min älskade lilla ponny, tänk, snart kanske jag inte ens kan kalla dig min längre.. känns sjukt overkligt.

lite mysbilder på mig och coffy <3


coffy och sin bästa hästkompis hazena busar!


Lite bilder från när vi red ut


sista uteritten tillsammans

Idag.. idag var dagen då Hazena åkte tillbaka till Grällsta och Coffy står där kvar utan sin bästavän. Jag tycker det är grymt sorgligt. Dom var som systrar. Gjorde allt tillsammans. Dom har stått med varandra i hagen i alla väder sedan 9 månader tillbaka. Dom har stått brevid varandra i boxen hela året. Dom har ridit med varandra i ridhuset, uteritter osv. Allt allt allt. Snacka om att dom blev beroende av varandra. Coffy ville veta var hon var hela tiden och tog hand om sin Hazena, samtidigt som Hazena tryckte sig mot coffy när något var läskigt, gick inte en meter ifrån henne och undra hur många gånger hon har slitit sig för att komma till Coffy.. haha åh. Idag busade dom extra mycket ^^ smet från stallet ner till hagen, sprang runt och busade å ja.. hade allmänt roligt. Vi kunde inte mer än att skratta.

Imorse tog vi dom till mittenhagen och lät dom gå där medan vi satt intill hagen och åt frukost å smorde all utrustning i solskenet. Måste jag lova att det var riktigt jävla mysigt? Åh.. jag kunde suttit där i timmar. Men vi hade lite tidpress så vi sadlade och red iväg. Gud va kul det va! Tog 3 skutt över några stockar och galopperade längder. Det var verkligen underbart. Vi släppte dom i hagen och tvättade täcken, packade ihop våra saker och så rullade transporten in. Eftersom Hazena är svårlastad så fick jag hjälpa att lasta. Gick sjukt bra efter en stund. Nu är dom antagligen på Grällsta och lastar av. Saknar faktsiskt lilla Hazze. Men vi hoppas få se henne på berga i höst :) Såklart tog jag med kameran, ni kan få se två bilder men resten kommer ut sen.

Nu ska jag till Kalsvik Gård som ligger här i närheten för att titta på sommarbete. Låter faktiskt riktigt bra, nära och bra kommunikation, ridhus, terrängbana, stora fina hagar och en tjej som tittar till hästarna varje dag. :D Kanske är där jag står nästa termin? ;)


Hoppning Outfiten



Jag
Hjälm: GPA speed Air
Handskar: Tattini
Väst: Racesafe
Polo: New Port
Byxor: John Whitaker
Stövlar: Alex Boots

Coffy
Huva: John Whitaker
Träns: Lyckås
Sadel: Stübben hopp
Schabrak: Lamicell
Padd: Hansbo
Skydd: Copperfield

jump is all I need

Fan vad jag älskar att hoppa altså. Fan vilken kick! Åh! Skulle ju hoppa Mach men han var tvungen att avmaskas så jag kunde tyvär inte rida honom.. I alla fall så började vi bygga en liten minibana. Tog in hästarna och fixade dom . Gick så himla bra att hoppa, fan va nöjd jag är. Trots det torra och tunga underlaget & den stekiga solen tog vi oss igenom alla hinder mycket fint! :') Så himla pigg och frammåt men drog liksom inte alls. Hoppade slutligen något på 1m,  och det gick väldigt bra.

Efter jag ridit coffy så höll jag lektion för Johanna, hoppade upp och hoppade av Hazena lite för hon var otroligt pigg. Sen hjälpte jag Johanna, gud va bra det gick. Lite pepptalk och sånt så fixar det sig alltid hihi. Allting går, bara man vill.

Idag åkte många hästar hem, eller på beten. Riktigt tomt i privatstallarna.. så himla tråkigt. Coffy flyttar nästa vecka, vart vi flyttar vet jag inte.. än. Men vi får väll se. Det löser sig alltid, på ett eller annat sett. Hjälpte även angelina och loppan att lasta deras hästar, vet inte varför men jag tycker det är otroligt roligt att lasta "svår"lastade hästar. Men inte när dt kommer till ens egna haha. Nej men man kan testa så många olika metoder, alla är så himla olika. Det är kul! Nu kommer lite bilder från idag då!


min, bara min. <3


(lånade hjälm, stövlar, väst från johanna) så himla rolig att hoppa :)

hästrubriker är inte min grej..

hej gott folk! Har jobbat på gården idag, spridit skit på åkrarna och lite sånt. Det var väll roligt :) Nu efter så ska jag byta om till ridkläder och ut å hoppa Mach! Ska försöka hitta någon som kan fotta.. för jag vill verkligen ha bilder med honom. Blir troligtvist sista hoppningen för vårterminen.. lilla mach! Sedan ska jag fota & hjälpa Johanna när hon hoppar. Slutligen hoppa Coffan! Vi ska hoppa och fota utomhus så det lär äntligen bli fina bilder!
Måste bara bestämma mig för vilken outfit jag och hästarna ska ha..



tänkte svara på en kommentar också

Anonym om veckoschemat:

vart har du köpt koftan? och ridbyxorna? :p
din blogg är grym! kram :)


svar: Först och främst, tack för att du tycker det :) Och, jag köpte koftan på hööks för ganska länge sedan, byxorna minns jag inte ens vart jag köpte dom men det är märket copperfield så du kan ju leta upp dom på internet kanske? kram kram :)


RSS 2.0