"Megan Fagan: jag har inte tid att läsa texten nu, men ska läsa lite senare, kan du inte berätta om när du tänkte sälja coffy? (eller fan vet jag, har fått för mig att du tänkte göra det) <3"

Självklart kan jag det! Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tolka s.k önskemålet, men jag tror att du menar hur jag bestämde mig och allt det där?

Jo det var bland det svåraste beslutet jag tog i mitt liv. För andra kan det tyckas gått fort. Men tro mig, det gick inte fort. Redan innan sommaren 2010 hade jag suttit och luskat lite på storhästar. Jag tyckte det va kul att bara titta liksom. Sommaren gick och när jag kom tillbaka från spanien började jag rida igång min älskade. Jag kände redan då att jag hade lärt coffy allt jag kunde och hon lärt mig allt hon kunde. Jag började rida andra storhästar och insåg faktiskt att det var riktigt kul! Under höstterminen tyckte pappa att jag skulle köpa storhäst. Visst ville jag det, men ville jag lämna ifrån mig Coffy? Verkligen inte! Så jag fortsatte att kämpa på.. att jag sedan satt dag ut och dag in och blickade igenom varje sida på hästnet och hittade flera hästar som jag skulle kunna tänka mig.. det var en annan sak tyckte jag. Men jag började snart inse att jag och Coffy inte passar i det jag vill sattsa på - hoppningen. Vi är för olika. Jag började rida riktigt mycket för att få henne fin, och tog sedan nästa steg att provrida storhästar. Hur det gick där är en annan historia! I februari var hon verkligen härlig i ridningen, gick som en klocka och folk som provred fäste sig rätt snabbt. I mars ångrade jag mig.. jag ville inte sälja henne något mer. Inte innan sommaren! Nu har det velat lite i ridningen  eftersom allt krånglat men förhoppningsvist så kan jag få henne fin till maj igen och då ska jag setta ut en ny annons för att sedan sälja henne i juni. Usch, jag kommer nog inte förstå att jag sålt henne, att hon lämnar mig, förens hon lastas på släpet och åker ifrån mig. Min älskade älskade Dark Coffee..