jag blir galen på mig själv.

Varför sätter jag så höga mål? varför förväntar jag mig så mycket?

Jo, för jag minns allt bra från februarimånad. Ridningen var så himla bra, vi var verkligen på topp och Coffy var finare än någonsin. Idag red jag igång henne efter 2 veckors vila. Hur kunde jag tro att det skulle gå som februari? Stel som en ko och envis som en gris. Ah, jag vet inte riktigt. Hon var bara allmänt tråkig att rida.. faktiskt. Men aja, lite lossade jag henne. Ynka pytte lite. Efter ett tag blev jag så frustrerad och skrittade ut en bit, och sedan galopperade jag bakom hagarna mot solen. Då fick jag styrkan igen! Det var härligt, och allt släppte faktiskt. Hon stack inte och var hur lugn och fin som helst. Sedan skrittade vi resten av vägen på långa tyglar och släppta stigbyglar.. imorgon är det en ny dag och jag hoppas det går bättre.


titta va min ponny kan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0