åh, älskade coffy. Den här helgen har gått sjukligt snabbt och jag har hunnit med massor endå kändes det som en evighet att få träffa dig, dark coffee. Jag sprang till stallet direkt när jag slutat. Mockade och gjorde höpåsar. Gick ner till hagen. Ropade så högt (och fult) jag kunde, hon tittade upp, släppte mig inte med blicken förens jag kom fram, ropade igen och så kom hon i full galopp mot mig. Håren reste sig och jag blev överlycklig :') Jag gick därför en sväng på 15 minuter och betade henne. Kände redan där att hon var riktigt framåt och överpigg. Tog in henne i stallet och borstade i flera minuter. Efter middagen gick jag ner igen och red ut, har blivit som en vana att börja veckan med att rida ut. Vet inte, men känns bra att kunna böja loss henne ute i lugn och ro när man har den bästa framåtbjudningen och dessutom så är det skönt att börja lite lugnt. Så red runt flisbanan 2 varv. Riktigt spänd och tittig men fortfarande mjuk och arbetsvillig, hon brukar inte vara sådär tittig så jag vet inte riktigt var det var med henne. Kan vara så att det blåste rätt kraftigt och plast flög hit och dit! Tog två skutt över nyfällda träd vid flisen och oj va glada vi blev, båda två! Lugnt och fint över. Jag är nöjd med henne, trots allt. Hon är bäst, världsbäst.

Efter ritten och allt puttinutt gick jag ner med Johanna och Hazena i ridhuset och hjälpte henne lite i ridhuset, älskar att kunna hjälpa till utan att ses som om "hon tror hon kan något". Jag älskar att få tips, från vänner. Finns så mycket man inte ser uppe på hästryggen som man kan rätta till så snabbt. Johanna var nöjd och glad. Hehe, sattsa på tränarkarriär kanske? haha! Nej nu ska jag hoppa in i duschen för trots att det var ritkigt kallt gjorde coffy mig dösvettig av allt krigande haha. Puss på er!


ni anar inte, ni anar inte hur mycket jag saknar detta.